Torsåkers Gammelgårds byggnader

Byggnader vid Torsåkers Hembygdsgård

· Gammelgården

· Tröskloge med hästvandring

· Serveringsbyggnad

· Fäbodstugan

· Skomakeri

· Smedjan

· Mangelbod och Spruthus

· Stall med Portlider, Visthus och Snickarbod

· Ängslada

· Vagnslider och Utställningshall

· Affären och Bagarstugan

Gammelgården

Torsåkers hembygdsgård ligger efter vägen till Malmjärn med utsikt över Torsåkersbygden och kyrkan.Torsåkers hembygdsförening bildades 1927, en kommitté utsågs för att förverkliga det man hade som främsta mål "en hembygdsgård".

På den anrika gården "HAGAS" i byn Stenshyttan strax före Hofors fann man vad man sökte, den gamla bergsmansgården som var byggd 1801-1805 av Pehr Persson. Den var en god representant för byggnadsstilen i Torsåker, vid den tid då många av de stora bergsmansgårdarna tillkom. De visar bergsmännens välstånd, både i interiören, exteriörer, storlek och kvalitet.

Köpet av HAGAS gården kunde efter långvariga förhandlingar mellan Hedvig Ulfsparre och ägaren av gården Lars Petter Larsson i Stenshyttan avslutas den 2 april 1925. Man hade då enats om en köpesumma av 3.500 kronor, varvid en del inventarier ingick. Rivningen av gården skedde under hösten 1926 och även den nya grunden hade då färdigställts. Samtliga arbeten hade omhänderhafts av byggmästaren Olof Wirén i Prästhyttan.

Brukspatronen Per Eriksson på Hofors och Konstnären Ankarcrona var två av de främsta eldsjälarna vid anskaffandet av en hembygdsgård i Torsåker. Den förre bidrog med pengar och den senare var behjälplig vid restaureringen. Sockenbor hjälpte även till med penningbidrag samt kördagsverken vid gårdens förflyttning. År 1927 löste sig frågan om plats för gården då hembygdsföreningen av Pehr Larsson inköpte den i lummerbacken belägna tomten, köpesumman var då 500 kronor. Hagasgården märktes ner och flyttades med häst och ett uppehåll gjordes vid Valls fäbodar.


Till innehåll

Huset är utförd i timmer, vilket är brädklätt. Vid återuppförandet lade man ett tegeltak. Tegel som tillverkats vid Stigslund i Strömsbro utanför Gävle. "Trappans brohäll är gjuten vid Hoo Hytta och texten på järnhällen är: Tillhör bergsman Olof Olsson och Brita Andersdåter Hoo 1850. Den 29/5 må blef dänna häl är stöft i Hoo Hytta år 1851 af Masmästaren. I Engblom."

Hembygdsgården invigdes i juli månad 1927 med många prominenta gäster som Landshövding Lübeck och Delsbostintan. Landshövdingen förrättade invigningen. Vid återuppförandet försågs även undervåningens fönster med fönsterluckor. Förstukammarens väggar målades med schablon mönster, hämtat från Lars Ohlssons i Wij.

Själva Hagas gården var ursprungligen rödmålad med vita knutar men hembygdsföreningen fann det trevligare att behålla den av sol, väder och vind mörktonade färg.

Den gamla bergsmansgården har alltså gått i släkten, ända till år 1926. Bergsmannen Per Persson med hustru Kerstin Andersdotter inflyttade i gården 1804, även Pehrs fader Per Hansson bodde där. Dottern Anna Persdotter föddes 1811. Pehr Persson dog 1822 bara 49 år gammal. År 1823 måste bergsmansänkan Kerstin hålla auktion för att kunna sitta kvar på gården. Hon sålde då bland annat 20 skeppspund tackjärn till ett pris av 200 riksdaler riksgäldsedlar.

Året därefter 1824 gifte sig Kerstin om sig med bergsmannen Lars Larsson från Stenshyttan. Denne lät måla om gården invändigt år 1827-1835. Dessutom byggdes den västra delen till år 1832. 1836 gifte sig Kerstins dotter Anna Persdotter, 25 år gammal med bergsmannen Jöns Persson 22 år gammal från Barkhyttan. Jöns Persson var husbonde på gården till 1873 då sonen Lars Jönsson övertog den.

Lars Jönsson fick överta gården med det förbehållet att föräldrarna Anna Persdotter och Jöns Persson " skulle bli födda, klädda med nödiga gångkläder, skötta och vårdade som föräldrar ägnar och anstår, till boningsrum, Gafvelrummet i nedre- och klädrum Gafvelkammaren i öfra
våningen och i kontant årligen såsom handpenning 40 riksdaler samt efter döden oss till grafven efter ortens plägnad låta beledsaga". Lars Jönssons son Lars Petter Larsson övertog i sin tur husbondeväldet år 1919.

Släktgårdsdiplom

Till innehåll

År 1800 lades troligen grunden till bergsmansgården "HAGAS" i Stenshyttan. Året därpå var den förmodligen taklagad och provisoriskt inredd. Byggnaden var en två vånings parstuga. Huset är utfört i timmer och taket är tegelklätt, tre vita skorstenar kröner detsamma. Husets framsida har inalles elva spröjsade fönster, varav fem på undervåningen och sex på övervåningen. På östra gaveln finns det två fönster och västra gaveln har fyra fönster.

På baksidan finns det två fönster, ett på var våning. Vissa fönster har under en tidsperiod i slutet av 1800 talet varit utbytta mot fönster med sex rutor. Det verkar som om det var " finrummens 2 fönster som moderniserats. Porten och trappan är skyddade av ett litet utskjutande brutet tak (senare datum).

Byggnaden har en längd på 21 meter, dess bredd är 6 meter. Den innehåller åtta rum, förstuga, hall samt tre eldstäder och fyra kakelugnar. Takhöjden i bottenvåningen är 2.40 meter och i övre våningen 2.27 meter. Rakt fram innanför förstugan ligger bergsmannens kontor. En öppen spis i enkelt utförande värmde rummet.

Till vänster om förstugan har vi "stugan" eller köket som vi nu säger. Ursprungliga inventarier är den väggfasta sängen samt ett hörnskåp. Då huset byggdes fanns endast en öppen härd där nu järnspisen är placerad. Innanför stugan ligger stugukammaren som fanns i bergsmansgårdarna för att ta emot främmande i. Men som annars inte förekommer i bondgårdarna i Landskapet. En rektangulär kakelugn finns i detta rum.

Till höger om förstugan ligger "arstugan" (den andra stugan) med kalasbord. En konstärlig utförd bård avslutar väggarna uppe vid taket. Över dörren hittade målaren Wallberg vid återuppförande en inskrift: "Bergsmannen Lars Larsson och hustru Carystyna Andersdotter och Anna Pher dotter år 1827 Rättvik den 15 september klockan 12 på dagen: O. Eric Olsson A.L.S" En Rättvikare har alltså målat bården. En mycket enkel öppen spis är värmekälla i detta rum.

Fr. o. m 1770 talet började konstnärer från grannlandskapet Dalarna att göra sig bemärkta. Dalmålningarna i Gästrikland bondehem är mycket vanliga. Från förstugan leder en trappa upp till övre våningen. Den är i likhet med den nedre våningen en förstugekammare. Närmast trappuppgången, över bergsmannens kontor ligger en näpen kammare. En gång bergsmansdöttrarnas sovrum. Var prästen på besök i gården måste den dock utrymmas, ty då skulle han bo i denna kammare och den kallas i dagligt tal för "prästkammaren". Eldstaden består av en brun kakelugn.

Till höger om detta rum över "arstun" ligger ytterligare ett gästabudsrum för mera vardagliga kalas som användes till förvaring av linne, kalas servisen och dylikt. Rummet målades år 1835 av samme Rättvikare som förut nämnts. Detta kan utläsas på en dörrkarm. Även här finns en kakelugn, denna rektangulär och i samma material som i stugukammaren, nämligen i ljust gult kakel.

Till vänster över stugan ligger sovloft som även användes till vävkammare då vävarna var igång.
Innanför denna stugukammaren, ligger klädkammaren eller "nastun"(nattstugan), där gårdens förråd av kläder var upphängda kring väggarna. Kakelugnen är här rund och ljust gul.

Från den lilla hallen leder en trappa upp till vinden. Alla rum har brädpanel till fönstrets undre kant, samt har vävspända väggar. Undantaget är sovloftet där timmerstockarna står bara. Dörrarna har tre speglar.


Ordsförklaringar

"Nastu" = nattstuga,vanligen ett finare rum med spis,där gäster

kunde härbärgeras.

"Arstu" = Andra stugan, användes som gästabudssal.

"Ett skeppspund" = 20 lispund eller 400 skålpund = 170,12 kg

Till innehåll

Serveringsbyggnad

Byggdes först som en lada på 1930-talet. Senare byggdes den om till serveringbyggnad och används vid olika arrangemang.

Fäbodstugan

Fäbodstuga från "Achis" i Wäster-Hästbo, troligen byggd i slutet på 1600-talet. Låg från början vid sydsidan av sjön Grängen. Någon gång på 1800- talet flyttades den till västra Åsmundshyttans fäbodplats ovanför Kratten, där den byggdes ut. Senare flyttade Maria Persson den hem till Hästbo, innan den kom till den nuvarande platsen som Maria själv valde ut 1963. Fäbodanläggningarnas förnämsta byggnader var de timrade fäbodstugunä, de inrymde oftast en liten farstu, en mjölkbod och ett stort rum, (bon eller stugun) som i ett var såväl kök som arbetsrum och bostad.

Mittpunkten i fäbodstugan var muren och den stora öppna spisen. Hela stugan hade golv med breda ospåntade bräder, mjölkboden hade enbart hårdstampat jordgolv. Uppför farstubrons två eller tre trappsteg stiger vi in i farstun som saknar innertak och vidare genom en sidodörr in i köket. Ordet kök användes aldrig i fäbodarna, namnet på denna viktiga plats var helt enkelt "stugun."

En del fäbodstugor var så förnämliga att det fanns en liten sidkammare, vilken då blev fäbodjäntornas sovrum. Någon källare fanns sällan vid fäbodarna, utan där fäbodarna låg fanns god tillgång på friska vattenrika källor. Vattenkällan på sin plats ständigt kransad av färska granrisrosetter, vårdades som fäbodens dyraste tillgång. Mjölken förvarades i mjölkboden där jordgolvet sörjde för en kylslagen temperatur, en glugg på ytterväggen gav den friska luften ständigt tillträde till mjölkboden.

Vellerä = vedboden av bräder vid stugans gavel utgjordes helt enkelt av tre väggar och snedtak.

Den andra byggnaden på vallen var fäbodens "fäjsä" den låg 15 - 20 meter bort och var enklare inredd än ladugården i byn.

Skomakeri

Skomakeriet är inrett i den andra byggnaden från Pålsbo. Där den förr kallades för "Dynamitboden". Skomakeriverkstaden är från Kalvsnäs och är skänkt av Anna Elisabeth Jansson född den 30 december 1890 i Husby, dog 1996. Hon var dotter till August Jansson som startade skomakeri i Kalvsnäs.

August Jansson född i Husby 1 november 1864 var gift med Emma Albertina Jansson född 20 april 1867 i Husby. Tillsammans fick dom åtta barn varav tre söner. En av sönerna vid namn Erik Emanuel född 15 april 1908, var den siste som använde verkstaden. Skomakeriet stod klart sommaren 1994.

Smedjan

Smedjan härstammar från Hästbo, skänkt av Nisse Berglund. Den revs på hösten 1991, för att sen köras med traktor till den nuvarande platsen. Under sommaren och hösten 1996 iordningställdes den inuti av muraren John Olsson Hästbo.

Mangelbod och Spruthus

Boden var delad på mitten den högra avdelningen var mangelplats, den vänstra för brandredskap. Lilla brandsprutan från Fors. Mellan-brandsprutan från Solberga, slutet 1800-tal. Stora brandsprutan från Torsåkers frivilliga brandkår 1837. Handspruta. Strålrör. Slangar. Skyddshjälm från Hofors brandkår slutet 1800-talet.

Läderhink och handsläckare av jutegarn från Sävsta gård början 1800-talet. Bår från Fors. Bårtäcke skänkt från Greta Jönsson 1984. Likvagn från Torsåkers kyrkas församling (1983). (Vagnen är ej original, utan hopsatt av två olika vagnar. När de skulle hämta vagnen var delar bortkörda så de tog det som var kvar och satte ihop till en vagn).

Stenmangel. Inramad brandförordning. Frack, tillhört Lill-Anders skänkt 1983. Mössa och uniformsrock tillhört Kungliga Bodens regemente från 1932 tillhört Rune Sundberg skänkt 1983. Röda Kors uniform tillhört Inez Sundberg skänkt 1983.

Vid hembygdsgården förvaras en bår som tidigare stod i en mangelbod/spruthus i Fors by. Det fanns på sin tid 2 likvagnar i Torsåker som ägdes av socknen. Körningarna utfördes av någon anställd till kreaturshandlaren Reinhold Pettersson. Den gamla vagnen var låg och hade platt tak, den nyare var spetsig i taket. I början av 30-talet slutade de att användas.

Begravningarna ägde i regel rum kl 13.00 på tisdagar, fredagar och ibland även på söndagar. Om någon bonde dött så var i regel hela byn bjuden till begravningen. Samling ägde rum i sorgehuset på f.m. Om byn låg nära kyrkan så kunde det hända att man varit dit med kransen tidigare på morgonen, dessa lades som dekoration runt kistan.

Till innehåll

Det bjöds kaffe med dopp tillika att man även skulle ta farväl av den döda, det hade även funnits tillfälle att dagarna före, komma att "se lik" som man sa. Vid avfärden skulle liket sjungas ut, det skötte i regel någon frikyrklig av de bjudna om. Var det lång väg till kyrkan åkte man, men var det någon av de närmaste byarna gick man efter vagnen, väl framme vid kyrkgrinden så lastades kistan av och ställdes på pallar innanför grinden. Ibland kunde det hända att 2-3 kistor stod där samtidigt om det var fler begravningar.

De sörjande väntade innanför grindarna till dess prästen och klockaren kom ut och mötte, därefter tågade man med kantorn en bit före till gravkapellet, nuvarande sakristian, så vitt det inte var en finare begravning för då höll man till i kyrkan. (Vilket kostade extra).

Nore Ferm har varit med och ringt i lilla klockan sedan han var 10 år och i klockorna ringde man från det kistan lyftes från bockarna till dess man kom fram till gravkapellet, det förekom även att man gick direkt till graven och höll jordfästningen där annars ringdes det även när kistan fördes från kapellet till graven. För att de som ringde skulle veta när man skulle börja och sluta så hade man en "vinkare". Det var en gårdsfarehandlare som hette Johan Landin som alltid skötte den sysslan fast han inte var anställd vid kyrkan utan bara fick en kopp kaffe ibland av kyrkvaktaren för besväret.

Det var avtalat med de som skötte klockorna att han skulle vinka med en röd snusnäsduk som signal, för man såg inte alla ställen på kyrkogården från tornet. Dagarna efter begravningen var det s.k. "efterkalas" i sorgehuset för hela byn. Kaffekorg ordnades till dem i byn som inte kunde förflytta sig. I Torsåker stod Viktor Grundvigs Möbelsnickeri & Begravningsbyrå för kistorna, fast man fick åka och hämta dem själv. Svepningen fanns det alltid någon uti respektive by som skötte om. LIKVAGNEN var skänkt av handlare Berglin. Den kördes av Reinhold Pettersson och sista körningen gjordes av Karl Pettersson med Storsängs Karl-Eriks far.

Stall med Portlider, Visthus och Snickarbod

Byggnaden tillhörde ett torp som låg under Hofors Bruk på Tjärnäsheden. Den flyttades hit 1962.

Ängslada

Flyttad 1962 från kyrkfallet i Eltebo från ett dödsbo. Uppbyggd av byggmästare Alfred Thernvall, Torsåker.

Vagnslider och utställningshall

Byggdes nytt på platsen sommaren 1993 i två våningar. Den nedre delen innehåller slädar och vagnar som skänkts från olika ställen i bygden. Den övre delen är till hälften uppbyggd som en komplett snickarverkstad med saker skänkta av bröderna Bo och Göran Hedlund i Hoo. Iordningställd av Erik Andersson, Bent Möller-Andersen och Sune Nordström. Resten av övervåningen är till för utställning av olika saker.

Affären och Bagarstugan

Affären och bagarstugan är inredd i en av byggnaderna som blev hitflyttad från Pålsbo i Torsåker. Där användes byggnaden som landstormsförråd (militärförråd). Affärsinnehållet härstammar från två gamla affärer i Torsåker, Öhmans i Hoo och Lars Persson i Wij. Bagarstugan är inredd i den andra delen av byggnaden och övervåningen används som utställningslokal. Skylten på utsidan kommer från "Järnas" i Torsåker.

Olof Ersson	1680 - 1752
Anna Persdotter	1682 - 1765
Olof Olsson	1713 - 1783
Brita Philipsdotter	1712 - 1761
Anna Olsdotter	1734 - 1802
Per Hansson	1740 - 1828
Per Persson	1773 - 1822
Kerstin Andersdotter	1783 - 1859
Anna Persdotter	1811 - 1893
Jöns Persson	1814 - 1874
Lars Jönsson	1841 - 1919
Anna-Greta Larsdotter	1842 - 1923
Lars Petter Larsson	1877 - 1948
Anna Stina Lindgren	1874 - 1925